Har precis kommit på att jag har blivit vuxen. På riktigt.
Sådär så man uppskattar andra saker än förut.
Jag uppskattar lugnet hemma.
Men bara precis i lagom dos.
Man uppskattar mat o vin med människor man tycker om istället för att försöka få ihop ett party.
Men i och med att man blir vuxen , har man vuxna problem.
Som inte rör någon annan.
Och varför man upptäcker dom , är kanske för att man har EGEN tid.
Tid att bekymmra sig.

Jag tampas med Riktiga problem här!
Riktiga problem som inte bara påverkar mig , utan mina barns framtid!
Att uppfostra barn är ingen "walk in the park".....
Vad jag och min man gör och säger NU, kommer påverka dom i framtiden. NU och för ALLTID!
Små barn , små bekymmer , stora barn , STORA bekymmer.....det stämmer...på alla
plan!

När Sebastian var lite , ville och kunde han inte sova.....av olika amdledningar.
Inte ville han heller äta...plus att han var väldigt "mammig"
Vad gör man som förälder ???
Man SER till att barnet ska sova , om man så får göra en knut på sig själv!
Man ser till att barnet får i sig mat , om det så är Risifrutti , morrom , middag och kväll!!
Sara....ja ,hon var i en klass för sig!
Alltid bus!
Men....det jag ville säga var att detta påverkade bara MIG.
Nu när man har beslut att fatta.....när man har format dom små till att bli stora och möta världen på SITT sätt......Ensamma.....då e det en annan sak!
Dom ska tacka för maten och plocka undan efter sig......Själva.
Dom ska kunna ta bussen in till stan.....själva.
Hursomhelst.....
Jag försöker få sonen att plugga hårt.Ordentligt.
Det är inte lätt.
Han går i sjuan nu. Då är det viktigt att börja lära sig.
Hur man gör på riktigt.
Och vart står jag i allt detta?
Jo , som en riktig tjatmamma!
Och det är det jag menar med STORA bekymmer!