......På eftermiddagen ringer sonen.
Jag frågar direkt vad som hänt?!
Har han gett brevet? vad sa hon?
Näää....det hade han inte.
Varför , Frågar jag?
Därför att jag vill inte.
Ok...
Vill inte vara tillsammans med, Eller?
nej.
Ok
Han vill bara vara kompis.
De har det bättre som kompisar!
Tja....varför inte...?
Sötis, tänk hur han har funderat och våndats... Bra att han törs säga att han ångrar sig, även om han nu ångra sig två gånger. =o) B
SvaraRaderaHahah sötis...jag såg ÅNGESTEN i hans ögon i helgen när han trodde att jag skulle smygtitta på vad han skrev hihi. Mitt lilla hjärta!
SvaraRaderaja , jag är jätteglad att jag får ta del av en sån sak i hans liv , det är en otrolig gåva!!
SvaraRaderaJag råkade surfa in här.... försöker undvika att jobba.
SvaraRaderajag förstår känslan av gåva, verkligen. det är otroligt häftigt att han delar med sig så! hur gammal är han din pojk?
SvaraRadera